Befintliga behandlingsalternativ

Nedan presenteras ett antal befintliga behandlingsalternativ. Episurf Medical AB erbjuder ett nytt alternativ till kirurgisk behandling. 

Icke kirurgiska behandlingsmetoder 

Den initiala behandlingen vid besvärsgivande traumatisk broskskada i knäled är oftast utan kirurgi och omfattar i första hand sjukgymnastisk behandling och träning, i andra hand smärtstillande och inflammationsdämpande läkemedel. Om symptomen fortskrider kan kirurgisk behandling övervägas. Några kirurgiska tekniker som används är: vinkelosteomi, metoder för att stimulera broskläkning som t.ex. mikrofrakturering, det vill säga metoder för att ersätta brosk som t ex mosaikplastik, celltransplantationer samt knäledsproteser. Symptomens svårighetsgrad styr val av åtgärd. 

Artroskopi 

Om man har skadade eller sjuka leder kan man få gå igenom en artroskopi, det vill säga ortopedisk titthålskirurgi. Vanligtvis hittar man broskskador via artroskopisk undersökning. Behandlingen innebär att ett tunt metallrör med en lampa och en liten videokamera förs in i leden via ett litet hål och sänder bilder till en bildskärm. Leden kan sedan opereras med hjälp av små instrument som förs in i ett annat hål. 

Mikrofrakturering 

Mikrofrakturering är en typ av kirurgisk behandling som kan göras i samband med artroskopering. Behandlingen går ut på att reparera skadan genom att rekrytera benmärgsceller från märgrummet genom sk mikrofrakturering. Man tar bort skadat brosk och borrar eller pickar flera hål på benplattan i det skadade området för att locka upp celler för regenerering av brosk. Långtidsresultaten från dessa behandlingar är dock inte alltid så uppmuntrande. Studier har visat att patienter börjar försämras 18 månader efter mikrofrakturkirurgi och att försämring är mer uttalad hos patienter över 40 år. Mikrofrakturering är den mest vanligt förekommande kirurgiska behandlingsmetoden för mindre broskskador i knäleden.  Ytliga defekter som är större än 15 mm i diameter kommer i allmänhet att kräva en mer aggressiv intervention och är behandlas vanligtvis med en av efterföljande metoder, de flesta utförs som via öppen kirurgi. 

Mosaikplastik 

Denna teknik blev populär i mitten av 1990- talet. En serie av stansliknande verktyg används i leden för att stansa ut ”tubliknande” pluggar av ben med brosk från omgivande frisk vävnad som därefter implanteras som ett ”kullerstensliknade” mönster i det skadade området. Ett begränsat antal kirurgiska institutioner utför denna procedur som är tekniskt mycket utmanande. Resultat för dessa patienter har rapporterats som varierande beror på kirurgisk expertis och valet av patienter. Dessutom har smärtlindring funnits variera. En lång postoperativ rehabilitering har även visat sig vara mycket viktig för resultatet av behandlingen. Detta innebär att det opererade knät ej får bära vikt i upp till 2-6 månader i kombination med genomförande av kontinuerliga passiva rörelser. 

Autolog stamcellstransplantation (ACI) 

ACI är en terapeutisk behandling där friska hyalinabroskceller skördas i en första operation från patienten. Broskcellerna odlas (expanderar till högre antal) i ett cellodlingslaboratorium och injiceras sedan i det skadade området vid en andra operation. Förhoppningen är att kunna minska symptom som smärta. Denna teknik är fortfarande betraktad som något experimentell, kräver två kirurgiska ingrepp, tillgång till en skicklig kirurg, medför relativt lång sjukhusvistelse samt dyr, lång och svår rehabilitering. 

Knäledsprotes 

Vid en knäledsartros som är uttalad och ger värk och belastningssmärta kan det bli aktuellt med en protesersättning av leden. Det finns två typer av knäprotes. En där båda huvudledytorna i knät ersätts och en där endast den ena huvudledytan ersätts. För vissa patienter är det så att förslitningen huvudsakligen är på insidan av knät och då kan en så kallad halvprotes sättas in där bara den inre ledytan ersätts. Detta görs i huvudsak på patienter som är mellan 60-70 år. På äldre patienter och på patienter som har en förslitning i hela knät sätts en så kallad helprotes in. Resultaten efter operation med knäprotes är för de allra flesta patienter mycket bra. Syftet med en ny knäled är att man ska få bort smärtan och att man ska kunna röra leden bättre så att det går att leva ett bra vardagsliv. En ny knäled är inte en normal led. Det går inte att idrotta hårt eller lägga stor belastning på leden. Proteserna kan vara av olika slag beroende på hur artrosen (förslitningen) ser ut. Det finns protesmodeller som kan ge bättre rörlighet i knäleden, samtidigt som risken ökar för att en ny operation måste göras inom ett antal år.

Denna procedur kräver avlägsnandet av stora mängder ben följt av implantation av en protes. Rehabiliteringsperioden är vanligtvis 6-12 månader lång. Den beräknade livslängden för en helprotes påstås i allmänhet vara upp till 20 år, men kliniska studier visar på att komplikationer kan börja uppstå redan efter 8 - 10 år. Då utbyte av protesen när den slitits ut kan leda till ökade komplikationer och resultera i en mycket svår rehabilitering för äldre patienter, försöker man att avstå från att sätta in en knäprotes så länge som möjligt. Därför finns det en ovilja att använda knäproteser för patienter under 60 år. I Sverige räknar man med att en höft- eller knäledsplastik kostar samhället i genomsnitt 90 000 kronor, vilket innebär en mycket hög totalkostnad.